söndag 17 mars 2013

Dricker du din öl i Fantomens värld?



Vad är det som ger skillnaden i känsla när du stiger in på en pub eller liknande etablissemang för första gången? Svaret är nog svårare att sätta fingret på än vad man tror vid första tanken. Är det hur den är inredd? Är det ljussättningen eller är det kanske något mystiskt som inte går att sätta fingret på?

Det jag pratar om nu är den initiala känslan man får när man besöker ett ställe de allra första gångerna , inte när man blivit van vid stället och har sin klara uppfattning. Många kommer nog direkt att tänka på inredningen, men är det där nyckeln till denna gåta ligger? Om vi tar två krogar, men nästintill identisk inredning, borde inte de då skapa samma känsla för förstagångsbesökaren? Pubkedjan Bihops Arms (i resten av texten skriver jag BA för enkelhetens skull) har utan tvekan en väldigt enhetlig inredning i sina pubar. Om jag skulle vissa ett foto inifrån en BA för någon som aldrig besökt just den puben men besökt andra BA:s, så skulle personen utan tvekan känna igen att det var en BA. Borde inte alla BA:s då kännas likadant?

Nu får de som bor utanför Stockholm ursäkta,  för jag kommer jämföra känslan på två Stockholmsbaserade BA:s (kanske har ni besökt dem ändå om ni är ölintresserade). De ligger inte långt ifrån varandra men för mig är det natt och dag att besöka dem i.

 
BA Vasagatan: När jag beställer min öl känns det lite som jag klivit in på en bar i Morristown (För er som aldrig läst fantomen så är det huvudstaden i det fiktiva landet Bengalen). Jag menar inte någon av de fina barerna utan mer de som av någon anledning alltid ligger i hamnområdet i serierna. Jag känner mig lite som Mr Walker (Fantomens civila alter ego) när han beställer mjölk. Det känns som om man är iakttagen bakifrån. Atmosfären är laddad.  Jag förväntar mig nästan att om jag vänder mig om så kommer jag se busar med serievärldens gråa skäggstubb sitta och konspirera. Även om jag vet att det är ett väldigt fredligt ställe signalerar reptilhjärnan åt mig att vara på min vakt. Detta är helt absurt med tanke på att majoriteten av besökarna är after workare i femtioårsåldern och jag aldrig sett bråk eller ens tillstymmelse därtill. Vad är det som skapar denna känsla av otrygghet? Varför kan jag inte slappna av ordentligt med min öl utan känner att jag måste vara på min vakt?

BA Folkungagatan: Här känns det mer som man kommit hem till en bekant. Någon man kanske inte känner så jättebra ännu, utan snarare håller på att skapa tightare vänskapsband med. Här finns ingen känsla av att "behöva vara på sin vakt".  Atmosfären är lugn och avslappnad, mer som någons vardagsrum och man sätter sig med sin öl och känner hur man verkligen slappnar av och känner sig trygg.

Skulle jag bara visa bilder från dessa båda ställen skulle jag själv inte märka skillnaden. Men på plats känns det så att säga i atmosfären. Mina känslor är säkerligen inte desamma som för er som läser detta, men jag vågar svära på att ni haft liknade känslor på andra etablissemang. Vad tror ni det är som skapar denna skillnad i upplevelser?

1 kommentar:

  1. Jag håller med fullständigt. Vasagatan besöker jag helst inte, men ändå är det den BA i Stockholm jag har besökt flest gånger och det tack vare att den ligger bredvid stationen. De är inte bra på något vis, personalen är inte direkt serviceminded. Det känns nästan som om man får be om ursäkt för att man är där. Det kanske beror på det. På folkis så känner man sig välkommen av personalen.

    SvaraRadera